Stöd i sorgen
Sorg är en naturlig reaktion på förlust. Med tiden förändras sorgen och blir en del av vår väg genom livet. Under högtider och minnesdagar kommer känslorna ofta upp till ytan. Även barn har rätt till sorg och stöd från vuxna. Vandas församlingar erbjuder hjälp och stöd i bearbetningen av din sorg.
Vi stöder dig i sorgen
Stöd och gemenskap för att behandla sorgen
Församlingarna ordnar sorgegrupper där personer som har upplevt en förlust kan dela sina tankar i en grupp med andra i liknande situation. Sorgegrupperna leds av en präst eller en diakoniarbetare. Det är bra om det har gått några månader sedan förlusten innan man deltar i en grupp, så att man kan få ut så mycket som möjligt av deltagandet. Att delta i en sorgegrupp kan hjälpa till att sätta ord på sorgen och att rikta tankarna framåt i livet.
Prästerna har mycket erfarenhet av att möta sorg och död. Tillsammans med dem kan man tala och dela sina tankar. Du kan kontakta den präst som välsignade din närståendes grav eller kontakta församlingen för att boka ett samtal med en präst.
Sjukhuspräster talar med personer i livets slutskede och möter deras närstående. Tillsammans med dem kan man komma överens om andaktsstunder och samtal.
På allhelgonadagen minns man avlidna församlingsbor i kyrkorna. I ljuskyrkorna läses namnen på avlidna församlingsbor upp och ljus tänds till deras minne. Sådana tillfällen kan upplevas som värdefulla i bearbetningen av sorgen.
Sorgegrupper
I sorgegruppen finns det utrymme och möjlighet att tala om sorg och förlust samt om de känslor som uppstår. I sorgegruppen kan du tillsammans med andra i liknande situation gå igenom din egen sorg och förlust i lugn och ro och allt är konfidentiellt. I gruppen förbinder man sig att respektera varje deltagares sorg samt de tankar och känslor som den väcker.
Hur kan man leva med sorgen?
Sorg är en känsla som uppstår när vi förlorar något som är viktigt i vårt liv. Sorgen kan till exempel orsakas av en närståendes död eller av en skilsmässa. Sorgen arbetar inom oss automatiskt. Det är viktigt att ge sorgen utrymme – som känsla och som tillstånd. Känslan av sorg förändras med tiden.
När en närstående dör kan sorgen helt uppta den sörjandes tankar. Det kan kännas som om man aldrig kommer att klara sig igenom sorgen och saknaden. I sådana stunder behöver sorgen få ta plats i tankarna.
När det har gått en viss tid sedan förlusten tar sorgen mindre utrymme. Långsamt krymper sorgen i vårt inre och inverkar i allt mindre grad på det övriga livet. Upplevelsen av förlust och den sorg som hör samman med den försvinner kanske aldrig helt, men med tiden blir den en del av livet och minnena. Nya sorger senare i livet kan också väcka tidigare upplevda sorger till liv.
Sorgen kan göra sig påmind under särskilda tider på året och årsdagar kring döden. Även besök på gravar under allhelgonahelgen och julen är traditioner som ger utrymme för att minnas och sörja.
Vi är också olika i hur vi upplever sorg. För vissa kommer sorgen naturligt, med tårar, längtan och saknad. Om sorgen genast aktiveras inom en är det viktigt att lyssna till sina känslor och handla därefter. Om det känns som att man vill tala och dela sina erfarenheter, är det bra att göra det. Ofta behöver man upprepa tankarna och sätta ord på samma känsla flera gånger. Det är viktigt att de närstående orkar lyssna och ger den sörjande tid.
Vissa vill bearbeta sin förlust på egen hand och drar sig undan med sin sorg. Om sorgen eller gråten uteblir,behöver man inte tvinga fram dem. Var och en har rätt att sörja på sitt eget sätt.
Även barn har rätt till sorg och till att bearbeta en närståendes död. Barn och unga behöver stöd av en närstående vuxen för att kunna bearbeta sin sorg.
Hur kan man behandla sorgen?
När sorgen kommer upp till ytan är det bra att tillåta sig själv att sörja. Du har säkert hört talas om ”sorgearbete”. I vår kultur kan det ibland förväntas att man sörjer på ett synligt sätt. Enligt dagens syn behöver människan inte utföra ett sådant aktivt sorgearbete, och det kan till och med vara skadligt. Sorgen verkar i människan utan att man själv behöver bearbeta den aktivt. Det finns ingen anledning att oroa sig om man inte gråter, inte känner stark sorg eller inte har behov av att tala.
Sorgen kan också bearbetas genom handling. För vissa kan praktiskt arbete med händerna vara ett fungerande sätt. En del söker sig till grupper där man till exempel kan snida eller bygga något i trä, som en urna eller en kista. Samtidigt kan det finnas utrymme att dela tankar om döden och sorgen. För andra kan skrivande vara ett naturligt sätt att sätta ord på sorgen, särskilt om det känns svårt, pinsamt eller skamfyllt att tala. Även musik – att spela, sjunga eller lyssna – kan ge möjlighet att bearbeta sorgen.
Ibland kan en närståendes död också innebära en lättnad. Sorgen kan då ha pågått redan före dödsfallet. Så kan det vara om den avlidna till exempel har haft långt framskriden minnessjukdom eller en allvarlig fysisk sjukdom. Det är vanligt att man börjar bearbeta sorgen och förlusten i takt med att sjukdomen fortskrider och den närstående gradvis glider bort från denna verklighet. Det är viktigt att låta de egna känslorna arbeta och att inte tvinga sig själv till aktivt sorgearbete. Sorgen verkar på sina egna villkor.
Själva dödsögonblicket kommer dock ofta till slut oväntat, och det kan vara svårt att förbereda sig på just den stunden.
Ibland handlar det även om negativa minnen
Man kan ha både goda och svåra minnen av en förlorad närstående. Det är viktigt att ge utrymme för båda i sina tankar. Uttrycket ”man ska inte tala illa om de döda” kan upplevas som psykiskt våld mot den som sörjer. Det behövs tillåtelse och utrymme att också sätta ord på smärtsamma minnen.
Med tiden kan även den avlidnas goda sidor på så sätt hitta sin rättmätiga plats. Det är viktigt att man kan tala med någon också om den avlidnas mindre goda sidor. Alla närstående är inte alltid redo för sådana öppna och ärliga samtal.