Arkitektur och konst

Kyrkan som är vigd till bruk i januari 2021 är Tikkurilan seurakunta och Vanda svenska församlings hemkyrka, och utöver det verkar också Vanda församlingars ledning och kyrkliga samfällighet här.

Arkitektur

Dickursby kyrka är planerad av arkitekturbyrå OOPEAA Office for Peripheral Architecture som huvudplanerare och som ledande arkitekt Anssi Lassila och som projektarkitekt Iida Hedberg.

Kyrkosalen är byggnadens hjärta. Den är med sitt starka ljus och material ett funktionerande utrymme, som anpassar sig till många olika bruk. Användningen av material är öppen och ärlig; tegel ser ut som tegel, trä som trä, betong som betong. Målsättningen har ändå varit att ta sig loss från vardagen. Kyrkosalens höjd är som finska trädens toppar, det granpanelade taket sträcker sig till 14-15 meters höjd. Trädet och på plats gjuten betong som material formar ett styrkepar, som skapar stämning om ständighet och hemtrevlighet, värme och tröst. Fönstren som är skickligt placerade släpper in filtrerat ljus som stärker stämningen som dessa genuina och påtagligt grova materialen skapar.

Byggnaden är planerad att betjäna gemenskapens många behov. Utöver salen finns det ett cafe, utrymme för barnfamiljer, grupputrymmen, mötes- och arbetsrum, foajé samt kyrkogård på innergården. Öppna utrymmen för allmänheten finns på belägna på första och andra våningen.

På tredje och fjärde våningen finns utrymmen för arbete och ordnandet av möten. Av byggnadens vegetationstak och omringande stadslandskap ger utrymmena ljus och tillsammans med väggarnas färgpalett skapas utrymmen av olika känsla. Innergårdens kyrkogård ger grönskande utsikt till foajén och till en del av församlingssalen. Den begränsar höghusens halvpublika går och ger möjlighet att öppna upp foajén utåt under den varmare tiden av året.

I sin helhet är kvarteret till sin natur mycket urban. Byggnaden är en del av staden och bildar på sitt sätt en motpart till stadshuset. Den tar sin roll som kyrkan mitt i byn, en del av gemenskapen men modigt sin egen. Byggnaden ställer sig till dialog med den omringande stadsmiljön och skapar stark identitet och igenkännedom på området med sin karaktär. Samtidigt är den lätt att närma sig och det skapas ingen tröskel att komma in. Den treeniga formen på kyrkan härstammar från byggnadsutrymmet men kan också ses som symbolisk. På kyrkans tak höjer en nästan två meter högt kors i bladguld. Också på kyrkans fasad finns ett reliefliknande kors.

Tegelstenarna

Tegel som Dickursby kyrkas fasad material fäster byggnaden på ett naturligt sätt som en del av kvarteret som den omringas av. Tegel har karaktär och stämning, från det röda rör man sig via hörnet till ljusare. Tegelpanelen är levande och mångfärgad och dess färgändringar är fint utformad. Enskilda färger avslöjas då betraktaren närmar sig byggnaden. Teglen är tillverkade av tegelfabriken Petersen, som har varit i samma danska släkts ägo sedan 1791, som blev vald som leverantör på grund av lång tradition och ett brett utbud av färg.

Teglens mångfald speglas församlingsmedlemmarnas mångfald. En del av teglen är handtryckta specialtegel, som har bibelord, som ledsagar mötet med sig själv, en annan människa och Gud. Enligth konstnär-arkitektparet Jaana Partanen och Heikki Lamusuo är målet att den förbipasserandes blick skulle plocka åt sig något nytt av detta Hopp-verk, liksom från ett bibliotek.

Konst

Konsten är gjord för att fylla upp helheten, inte som en fristående tillägg till den. Som en del av byggnadens arkitektur har man planerat specifika platser och roll för konsten. Yttre väggens ”mural” tar sin start från byggnadens mångfärgade tegelfasads färgvärld.

Kyrkans konst har planerats av konstnär-arkitektparet Jaana Partanen och Heikki Lamusuo.

I kyrksalens betongvägg har man huggit en 3,5 meters kors ”Tro”, som stärks av guldfärgad ytbeläggning. På väggen mittemot har man huggit ett dopträd, ”Kärlek”, på vars unika glasfrukter man fäster döpta barnens namn.

På kyrkosalens glasväggar har man bränt digitaltryck. Karaktären på För evigt-konstverket, som representerar kristna symboler, ändras med årstider och dygnets tider, samt med belysningen. Det delvist genomskinliga verket har en känsla av förändring också genom förbipasserande människor på bägge sidor.

Bilder: Tuomas Uusheimo